Tibet och Kina: På hög höjd

När jag gick i pension kunde jag äntligen uppfylla en av mina drömmar: att åka till Tibet. Så i höstas åkte jag iväg på en 16 dagars gruppresa till Kina och Tibet tillsammans med 9 andra personer som jag aldrig hade träffat tidigare. Det gick hur bra som helst, gruppen var trevlig och positiv och vi hade en mycket kunnig och bra svenskspråkig guide. 

Resan kostade ca 35.000 kr och då ingick flyg, hotell, transfer och nästan all mat. Vi flög direkt från Stockholm till Beijing och samma väg tillbaka. Boendet var oftast 4-stjärniga hotell, förutom vid Himalaya där hotellet var lite enklare, men ändå bra. Maten var över förväntan, det var oftast buffeer med lokala rätter och väldigt mycket mat, som vi tyvärr inte orkade äta upp. 

Efter ankomsten till Beijing stannade vi 3 nätter där och besökte bl.a. Himmelska fridens torg och Den förbjudna staden. Vi gjorde också en utflykt till kinesiska muren, jordens längsta byggnadsverk. Det var väldigt mycket folk överallt eftersom Folkrepubliken Kina skulle fira sin 70-årsdag veckan efter och många var lediga. Guiden tog oss till en mindre välbesökt del av kinesiska muren utan långa köer, vilket vi uppskattade.

Nästa anhalt var kejsarstaden Xian, dit vi tog ett nattåg. Där besökte vi utgrävningarna av terrakottaarmén, som består av ca 8000 fullskaliga lermodeller av soldater och hästar. Det var oerhört mäktigt!

Efter en natt i Xian var det dags att flyga till Xining och därifrån ta världens högst belägna järnväg till Lhasa. Under den nattliga tågresan kröp vi sakta uppåt och var som mest uppe på 5000 meters höjd. När vi vaknade nästa morgon kände vi alla mer eller mindre av den höga höjden. Själv var jag svagt illamående och hade en lätt huvudvärk, men detta gick över efter bara ett par timmar. I Lhasa tog vi det sedan lugnt i ett dygn för att anpassa oss till den höga höjden, men några i sällskapet mådde så dåligt att läkare fick tillkallas och ge dem syrgas och dropp.

Lhasa ligger på 3700 meters höjd, omgiven av snöklädda berg på uppemot 5500 meter. Vi bodde mitt i stan på ett fint hotell i traditionell stil med en fantastisk utsikt från takterrassen, där vi intog de flesta av måltiderna. I Lhasa besökte vi ett flertal kloster, där vi bl.a. fick lyssna på munkar som diskuterade buddhism. Höjdpunkten var Potalapalatset, som var Dalai lamas vinterresidens och den tibetanska regeringens kansli fram till det tibetanska upproret 1959, då Dalai lama tvingades gå i exil i Indien. Numera är det ett museum, som upptagits i Unescos världsarvslista. 

Efter 3 nätter i Lhasa var det dags att fortsätta mot Mount Everest.

Färden gick med buss på slingrande vägar över pass på 5200 meters höjd. Via övernattningar i Shigatse och Tingri var vi äntligen framme vid Rongbukklostret och det som kallades Mount Everest Base Camp. Base Camp är det närmsta Mount Everest turister får komma, men det flyttas hela tiden och låg ganska långt ifrån de riktiga lägren för klättrarna. En liten antiklimax för min del eftersom jag hade förväntat mig snö och kyla och att man skulle se Mount Everest på nära håll, men det var barmark, plusgrader och regn och Mount Everest såg vi bara en kort skymt av, långt borta bakom regnmolnen. Efter en lunch i en enkel tältrestaurang var det dags att åka tillbaka ner för bergen.

Efter ännu en natt i Tingri och en tågresa var vi tillbaka i Lhasa. Nu fick vi en dag då vi kunde utforska staden på egen hand, besöka området kring Jokhangtemplet, som är det heligaste templet i Tibet, och köpa med oss lite minnen från resan. 

Dagen efter var det dags att flyga tillbaka till Beijing. Efter en natt i Beijing flydde vi, liksom många kineser, staden innan hotellet stängdes och city spärrades av inför den stora paraden på nationaldagen. 

Sammantaget var det en mycket bra resa, där vi hann se många intressanta platser på kort tid. Resan var välorganiserad och allt fungerade utmärkt. Jag kan varmt rekommendera ett besök i Kina och Tibet!