Kerala i mitt hjärta – att upptäcka för fler
Ibland får jag med mig ett gäng som vill uppleva Keralas alla skiftande miljöer. Åtta i gruppen är ett perfekt antal. Vi sammanstrålar på mitt favorithotell i Kovalam där jag brukar bo i ett rum med ockrafärgade väggar, matchande mattor, och en stor altan med utsikt över en djungelliknande trädgård med frangipani, passionsblommor och bambu. Man behöver nämligen några dagar för att acklimatisera sig till värmen och miljön. Här finns också Yousuf som har haft resebyrå och bokar tågbiljetter och andra transporter på studs. Vi anlitar honom för den första etappen på vår rundresa, en minibuss till Backwaters, ett enormt vattensystem, där vi ska tillbringa ett dygn på husbåt.
Vår båt är en ombyggd risbåt och stor nog att hysa åtta personer. Våra sovrum är oväntat fina, har egna badrum och luftkonditionering, rena lakan dessutom. Välkomstdrinken är en kokosnöt som dricks med sugrör. Mycket nyttigt sägs det. Och gott. Vi tuffar iväg i långsamt mak ut på sjön, ligger på en jättemadrass i fören på övervåningen och spanar efter biätare och kungsfiskare. Vi passerar risfält och små bosättningar längs stränderna, och kan kika på vardagslivet utan att störa. Man tvättar kläder genom att slå dem mot en sten, och vi noterar att även män tvättar. Klockan 19 är det mörkt och då måste vi lägga till för natten. Efter en kvällspromenad längs stranden serveras middagen, nyfångad fisk från sjön samt kyckling, allt smakar så gott. Sedan leker vi julklappsleken, där alla bidragit med varsitt paket, och gör ett litet tillägg på förslag från en av männen, så att vi måste röra oss i takt med tärningens utslag.
Det blir många glada skratt och en skön stämning. Nu är vi en grupp!
Dagen därpå väntar minibussen på att ta oss vidare upp till västra Ghatsbergen. Halvvägs dit rastar vi vid Art Café, ett konstfullt hus byggt av en man som också målar och säljer tavlor. Hans fru bakar tårtor och denna gång har hon smarrig blåbärstårta. Varifrån kommer bären? undrar vi. Jo, de finns helt enkelt djupfrysta i en affär! På eftermiddagen anländer vi till Thekkady, där vi bor tre nätter hos Ram och Rani som redan väntar på trappan. Deras Konark homestay ligger så perfekt alldeles intill Peryar National Park, så vi ser en del av djurlivet direkt från balkongen där vi intar våra frukostar. Några makaker är fräcka nog att klättra upp på balkongräcket och plötsligt sno åt sig en brödskiva!
Men självklart ska vi ut i riktiga djungeln också! Några väljer den tidiga morgonpromenaden med kunniga guider från stamfolket som bor i utkanten och känner skogens minsta kryp. En beväpnad vakt har vi med, det händer ibland att vi stöter på elefanter och då vill man kunna skjuta varningsskott. 34 tigrar finns i området, men av dem ser vi bara färska fotspår. Spännande ändå! De som inte vill vandra tar en tur med båt på sjön, och denna gång är det faktiskt de som drar längsta strået och får se fler djur än skogsvandrarna, bland annat en elefanthona med gullig liten unge. Tillsammans besöker vi senare en kryddodling, för uppe i de svala bergen odlas svartpeppar, vanilj, gurkmeja, kanel, kardemumma, ingefära och alla dessa örter som används inom ayurveda-medicinen. Efter en sådan guidning fattar man varför vaniljen blir så dyr och förundras över vad örter kan göra för att mildra och rentav bota sjukdomar. Vi köper några små flaskor och påsar.
På kvällen går vi på kampsport. Kalaripayattu är en av världens äldsta kampsporter och ett mycket sevärt skådespel. Deltagarna är oerhört skickliga och showen rasande vacker, vi sitter med gapande munnar. Knivar, svärd och eld används med full kontroll, vi förstår att för detta krävs en oerhörd disciplin och åratals daglig träning. Nästa kväll väljer vi traditionell ”tribal dance”, som är något helt annat. För bara några år sedan återupptog ungdomarna i ursprungsbefolkningen dessa danser som användes vid jakt och skörd, och övar in dem så att de kan visas för turister. Här snackar vi amatörer! Men det är en dansglädje på scenen som smittar av sig! Några i publiken vågar sig till och med upp och delta i slutdansen. Efteråt går vi till den engelska baren i finhotellet i byn och sjunker ner i nötta läderfåtöljer omgivna av fotografier från en svunnen kolonial tid. Så annorlunda det måste ha varit! Över en drink samtalar vi om kontrasterna vi upplever, innan vi väljer restaurang för middagen.
Efter ytterligare små utflykter i omgivningen, elefantbadande, naturmuseum med mera, är vi mogna att åka vidare. Nu har vi lämnat den minibuss vi haft med oss från Kovalam och låter Ram beställa en ny till oss.
Efter 4,5 timmars resa längs med bergskammarna där den ena sköna vyn avlöser den andra på en väg som ramas in av kardemummaplantor och änglatrumpeter är vi framme vid nästa homestay, Rosegarden’s, utanför Munnar. Här bor vi hos familjen som har vunnit pris för bästa homestay i flera år, och vi förstår varför. Rummen är lyxiga med mjuka sängar och mörka teakmöbler, badrummen välutrustade med duschkabiner och kristallklart vatten direkt från berget. Det finns en stor altan ut mot trädgården och de egna odlingarna, och där kan vi njuta av den svala kvällen och dricka kaffe från gården. Kvart i sex går vi upp till en utsiktsplats och ser solen gå ner över bergstopparna. Det är magiskt! Sedan bjuds vi på hemlagad mat, frun i huset är en riktig matmamma och vi bjuds på många spännande rätter. Kvällen därpå står vi i hennes kök och lär oss lite om att laga indiskt, till exempel att fräsa kryddorna först.
