Nepal: Böneflaggor, tempel, Himalaya, djungel och bergsvandring

Resan dit gick via Doha med Qatar Airlines

En smidig resa med påpasslig service ombord. På det hela en lugn transport. Ingenting som förbereder dig på det fattiga och dammiga kaos som är Katmandu. Otaliga motorcyklar zikzakar mellan överfyllda bussar, cykeltaxis, transportfordon och ett myller av fotgängare. Att ta sig från flygplatsen till ambassadområdet Thamel tar tid men längs vägen finns massor att upptäcka genom den dammiga bilrutan; lummiga parker, färgrika marknader och gatustånd som säljer nödvändigheter som verktyg, ris, plasthinkar och tyger.

I Thamel erbjuder butikerna turistinriktade varor som mattor, kashmirtröjor, bönehjul och snidade elefanter och trafiken glesnar för att mest bestå av taxibilar och turister. Katmandu är ett myller, rikt på apor och tiggare, men det känns aldrig osäkert att röra sig i staden. Det mest utmanande för oss västerlänningarna är kanske att de många gator saknar namn vilket gör det svårt att orientera sig, man lär sig snart att rikta in sig på fasta landmärken. 

Vi började rundresan med att tillbringa några dagar i Katmandu. Nepals mångetniska befolkning som genom århundrande styrts av ett otal furstar med olika religion har lämnat spår i många kvarter. Det är fascinerande att vandra runt i staden och bese dessa vackert åldrade byggnader insprängda i vår samtid. Det syns spår av den katastrofala jordbävningen som drabbade staden 2015, men det mesta är återuppbyggt och återställt. Den UNESCO-listade kungastaden vid Old Durbar Square är en fascinerande plats.

Tröttnar man på byggnader kan man med stor behållning besöka en thankgakurs och lära mer om denna utsökta form av mandala eller varför inte en matlagningskurs. Det nepalesiska köket är rikt med en vegetarisk bas och delikat smaksättning utan att vara starkt.

När sinnet var mättat av sightseeing i huvudstaden tog vi lokalbussen mot sydväst och universitetsstaden Chitwan. Strax utanför Chitwan ligger byn Sauraha längs en dammig bygata men här finns också en mängd bekväma resorts som är en bra utgångspunkt för besök i Chitwan Nationalpark. Parken ligger på de södra delarna av Himalayas sluttningar och omfattar 932 kvadratmeter. Delar av parken består också av flodslätter kring de tre floderna Narayani, Rapti och Reu. Oavsett hotell är programmet i parken likvärdigt. Djungelsafari i jeep, till fots eller på elefantrygg. Vår elefant tog alla tillfällen i akt att ta sig en bit elefantgräs på vägen och från dess rygg såg vi apor, varaner, ett mångfald av färgrika fåglar, (indisk pansar), norshörning, (sump)krokodiler, axishjortar och ett gigantiskt tigertassavtryck som fick längtan efter att få se en tiger att övergå till tacksamhet att vi undkom mötet. 

Vi tillbringande också en kul förmiddag tillsammans med elefantungar som vi matade med vattenflaska innan det var dags för morgondopp. Vi klev ner i floden och upp på en elefant som sedan frikostigt duschade oss med snabeln fylld av flodvatten.    

När vi torkat och packat gick turen vidare västerut med buss på Prithvi Highway mot Annapurnamassivet. Vägen slingrar sig fram genom odlingslandskap, över kullar och genom dalar och trots namnet tillåter vägens skick och trafiken inte en hastighet över 50-60 km/h. Vi passerade små byar, betande boskap och åt lunch på ett av de många värdshus som ligger längs vägen. Fantastisk Dal Bhat, Nepals nationalrätt, serverad ut grytor som sköljdes ner med coca cola. Ett bra sätt att försäkra sig om att äkta dryck och undvika turistmage. 

Vid foten av Annapurnabergen ligger Nepals näst största stad Pokhara och turistkvarteren sträcker sig längs den vackra men grumliga sjön Phewa Thal. Vi fick en fin vy av staden, World Peace Paragoda och de omkringliggande bergen när vi åkte ut på sjön i en trampbåt. Pokharas viktigaste historiska byggnader förstördes i en brand 1949 men ett besök i gamla staden erbjuder shopping, charmiga gränder och tempel.

Oavsett vart du går har du sällskap av den 6 977 m höga tvillingtoppen Macchapucchare och kan tjusas av molnformationer, solens vandring över topparna och den imponerande höjden. 

Väl på hotellet packade vi om till den ryggsäck vi fått av vår bergsguide och tidigt nästa morgon bar det av med bil upp i bergen. Att vandra i detta område betyder att du går upp och ner mellan berg om ca 2.000 m, korsar floder på hängbroar och går igenom jordbrukslandskap. 

Livet i de byar vi passerade var fattigt. Bybornas liv pågick utanför lerhusen och de hade gott om tid att vara nyfikna på oss. Vänligt och ibland ihärdigt försökte de få oss intresserade av sina varor eller starta ett samtal. Kvinnorna bar färgglada saris och satt tillsammans i samtal eller med matlagningsförberedelser. På dagen var luftfuktigheten hög, sent på eftermiddagen drog mörka moln in över bergen och regnet forsade nerför sluttningarna medan åskan mullrade. Nästa morgon vaknade vi till en klar himmel och såg sedan solen stiga upp över de snöklädda topparna. Ett mäktigt och stillsamt skådespel som väckte andäktig tystnad och förundran. De omkringliggande bergen var nära nog 7-8.000 m höga och denna fond understryker hur obetydliga och förgängliga vi människor är i jämförelse med naturen. Denna rofyllda vandring lämnade utan tvekan det mest bestående intrycket av resan. 

Nepal är ett land som levererar; behållningen är stor och upplevelserna många om du är öppen för utmaningar som enklare faciliteter och standard. Du belönas rikligt med oväntade möten, bibehållen charm och mystik.