Leva livet > Reseberättelser > Nordamerika > Jamaica: Min resa till reggaens hemland
apr 2020Nordamerika

Jamaica: Min resa till reggaens hemland

Vi som valde Jamaica till vårt nya resmål var 5 resglada damer. Tre av oss har nyss slutat arbeta och vi har tidigare gjort spännande resor tillsammans, bl a en egenkomponerad resa runt på Kuba, vi har även kryssat runt bland Västindiens öar. Men den här gången bjöd vi in två kompisar som fortfarande arbetar men också älskar att resa. För enkelhetens skull valde vi att göra en charterresa denna gång, det kändes säkrare i en tid där resebranschen är lite skakig. 

Min resa till reggaens hemland

Den ort vi valde att bo på heter Lucea. En vecka innan avfärd fick vi läsa om en kraftig jordbävning som ägt rum i havet några mil norr om just Lucea. I samband med den utfärdades även en tsunamivarning. Oro i vårt reseläger förstås, men vi försökte läsa oss till hur det stod till på ön. Och ganska snart fick vi lugnande besked att det inte uppstått skador varken på människor eller byggnader. Lucea är en liten ort där inga hotell finns förutom den anläggning vi bodde på. Det var all-inclusive som gällde. Inte det vi vanligtvis väljer, men vi blev glatt överraskade. Även om anläggningen var stor kändes den väldigt trivsam och vi fick bra kontakt med personalen. Flera pooler fanns att välja på, men eftersom havet och stränderna var så härliga valde vi dessa istället. 

Vi hittade en ”egen ” liten strand en bit från hotellet och den blev vår favorit. Vi var ofta ensamma där när vi kom dit på mornarna.

Hur skönt livet än är på stranden måste vi ju ut och röra på oss och se lite av ön. Vår första utflykt gick till Negril och den berömda stranden Seven Miles Beach, känd som en av världens vackraste stränder. Den är drygt en mil lång och sanden är som vitt puder. Denna strand var ett kärt tillhåll för hippies på 70-talet. Och fortfarande kändes de sköna vibbarna från den tiden. Vi gick en riktigt lång promenad och såg många konstnärer och hantverkare som levde sina liv i ett behagligt tempo där. Såklart spelades härlig musik, mest Bob Marley, Jimmy Cliff men även modernare varianter. Vi hade turen att vara där när Bob Marley skulle ha fyllt 75 år. Det firades rejält med sång och dans. 

Ett annat känt ställe vi besökte var Rick’cafe som ligger på en klippa vid havet, det finns flera nivåer att hoppa från och lägger man en dollar till badvakten hoppar han från högsta punkten ner i det kristallklara vattnet. Upp klättrade han sen efter bergväggen. Vilket skådespel! Själva cafe’t byggdes 1974 och har haft många kända artister på besök. 

En annan spännande tur gick till Black River. En flod i ett regnskogsområde med ca 300 krokodiler. Vi hade inte så stora förhoppningar att få se några på nära håll, men oj vad vi fick se. Redan när vi satt oss i båtarna fick vi se den största bjässen ligga på land och lapa sol. Jag var helt övertygad om att den var uppstoppad, men icke. Den kallades Terroristen och var gigantisk. Väl ute på floden fick vi se många fler bland mangroveträden. De har sina egna territorier och simmar inte in i varandras. Fascinerande djur. Många olika fågelarter fanns där också. Dagen avslutades med ett besök vid YS-falls som är ett imponerande vattenfall i sju olika nivåer med möjlighet att bada i små sjöar. 

Ett annat populärt besöksmål är Appleton Rum factory. Romtillverkning är en stor del av Jamaicas historia, och sockerrörsplantager var deras guld på 1600-talet. Det hämtades slavar från Afrika som fick slita på de svårarbetade fälten. Idag finns ingen lönsamhet i odling av sockerrör så all romtillverkning sker på modernt sätt. Att ön har en grym historia förstår man av alla berättelser om hur olika länder har koloniserat ön, från Columbus på 1400-talet till Spanien och vidare till England. Jamaica blev självständigt först 1962. 

Jag upplever att jamaicanerna är väldigt medvetna och kunniga om sin historia. Och stolta över sin musik som är spridd över världen.

Ön är väldigt grön och frodig och passar sig väldigt väl för kaffeodling. De har ett världsberömt kaffe som heter Blue Mountin Coffe, dyrt men himmelskt gott. Maten däremot tyckte jag inte var direkt himmelsk. De kryddar det mesta köttet med nåt som heter Jerk, en riktigt stark sak som bedövar det mesta. Gott några gånger, men vi tröttnade snart. Till det serveras ofta ris med bönor. De har även en salt fisk som sin speciella nationalrätt, nja ingen höjdare direkt det heller. Mat och alla andra varor är väldigt dyra. Och med deras låga löner förstår man att levnadsstandarden är låg. Vi uppmanades att dricksa rejält just för att själva lönen är så låg. 

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med vår resa. Praktiskt med direktflyg. Priset för en svit för tre personer var 24000kr/person. Vi valde att göra utflykter som resebyrån arrangerade och de var både innehållsmässigt bra och prisvärda. Något jag kanske ångrar lite är att jag inte besökte Kingston, men bussresan kändes lite väl lång, tre timmar enkel resa, så det hoppades över. Men nåt ska ju finnas kvar till en annan gång, sägs det. Jamaica är ett resmål som passar alla åldrar. Vacker natur, underbara stränder, intressanta djur, härlig musik vad mer kan man begära?!

200408 | Ewa Svahn