Kenya: En 4-månaders rundresa

Mitt smörgåsbord av upplevelser var fullmatat. Safari i mytiska Maasai Mara, hem för ”The Big 5”, tusentals rosa flamingor i Lake Nakuru, vandring på MT Kenya, krydd- och swahili ön Zanzibar, Freddie Mercurys födelseplats, med Stone Town och fantastiska stränder och kanske det bästa av allt de fantastiska bergsgorillorna i Rwanda. Och då har jag ändå bara skrapat på ytan.

Först volontär på Phyllis Memorial Barnhem i Kampi ya Moto, ca 20 mil från Nairobi. Ingen el, inget rinnande vatten men ett överflöd av mänsklig värme, skratt och ett välkomnande av de ca 100 barnen som gav mig gåshud. Här hjälpte vi till med dagliga sysslor men det fanns massor av tillfällen till kontakter i byn, besök på skolor och som Mzee (äldre man) blev jag välkomnad vart än jag kom. Ett perfekt sätt att uppleva Kenya ”på riktigt” och jag fick vänner för livet.

Därefter gick färden till Nairobi för några dagars planerande av kommande aktiviteter. Matatu (minibuss) är det vanligaste transportmedlet. Billigt men trångt. Nairobi är en 4-miljoners stad med myllrande folkliv, en unik nationalpark nästan i centrum med nästan allt utom elefanter samt trevliga utflykter i Karen där Karen Blixen startade en kaffefarm. Hennes hem är numera ett sevärt museum.

I Karen kan man också pussa giraffer i Giraffe Centre och le åt elefantbebisar som matas med gigantiska nappflaskor. Ofta har de mist sin mamma pga hänsynslösa tjuvjägare. 

Nästa anhalt är Maasai Mara. Köper en safaritur av en lokal arrangör i Nairobi. Färden går längs usla vägar i en Landrover tillsammans med för mig 5 okända medpassagerare. Ett billigt sätt att resa. Betalar ca 4000 kronor för 2 nätter/3 dagar med guide, transport, övernattning i safaritält och alla måltider. Mara är ett National Reserve som ägs av massajerna och jag hade tur. Just vid den här årstiden är det The Great Migration. Ca 1½miljon gnuer i sällskap med nästan en miljon zebror och 500 000 olika gaseller som ska ta sig över Mara River i jakt på bättre betesmarker. I floden väntar krokodiler på ett skrovmål. Det här är världens största migration av landdjur och kallas ibland för världens 8:e underverk. Maasai Mara är ett måste och blev ett minne för livet. 

Från Mara åker jag via Nakuru till Lake Victoria, Afrikas största sötvattensjö. Här finns små restauranger på stranden där det serveras färsk hel Tilapia som friteras i olja och serveras med Chapati och Kachumbari, en tomatsallad. Bestick lyser med sin frånvaro och det smakar fantastiskt. Från Victoria går färden till Jinja, Östafrikas adrenalinhuvudstad. Jag tar buss som är billigt. Jag har löst ett visum för Östafrika så gränsövergången går smidigt. Jinja är känt som en av Nilens källor och Gandhi som besökte platsen står staty. 

En bit utanför stan är floden strid och den stora attraktionen är White Water rafting. Det avstår jag ifrån, istället tar jag en ridtur i sakta mak genom små byar. Vart jag kommer ler barnen mot mig och ropar Mzungu som betyder ” vit man”. En dryg timme från Jinja ligger Kampala. Här besöker jag det slott där Idi Amin torterade fångar, en kuslig upplevelse. Det som idag är Uganda var en gång ett stort antal Kungadömen, det största är Buganda som fortfarande har en viss makt och ett eget parlament. När jag besöker det träffar jag på en välklädd herre, jag ställer en fråga, jag minns inte vad och han svarar vänligt och frågar sen om han kan visa mig runt. Det visar sig att han är Bugandas premiärminister, ingen dålig guide minsann. 

Jag tar bussen från Kampala, åker västerut genom hela Uganda och hamnar i Lake Bunyoyni. En lång dags färd genom ett grönt och frodigt landskap. Längs vägarna säljer kvinnor stora vackra bananer, Matoke. 20 miljoner ugandier är beroende av bananer som föda och inkomst! Lake Bunyoyni är förtrollande vackert med ett stort antal gröna öar. Jag tillbringar fyra nätter här.

Provar på att paddla kanot som är uthuggen ur en gigantisk trädstam och det vanligaste färdsättet på sjön, jag går på fågelsafari med en kunnig guide och jag njuter av att bada i det behagliga vattnet. 

Färden går vidare över gränsen till Rwanda, De Tusen Kullarnas Land. Ett litet land med gröna kullar känt för massakern som kostade 1 miljon människoliv under en galen månad 1994. Här måste man besöka Genocide Memorial där 250 000 offer ligger begravda och med ett museum som beskriver en rad folkmord på ett osentimentalt men oerhört gripande sätt. Jag skäms inte för att medge att tårarna rann längs kinderna på mig. 

Färden gick vidare till lake Kivu, Rwandas Riviera och sedan till höjdpunkten, bergsgorillorna i Volcanoes National Park. Man delas in i grupper som tilldelas ett område med en familj. Skogsvaktarna tar hänsyn till ålder och kondition. Först en vandring uppför kullar och genom regnskog och när man väl stöter på sin familj får man vistas hos dem en timme och på behörigt avstånd. Greybacks ser livsfarliga ut men tycks vänliga och t om lite nyfikna ibland. Mödrar med barn. En dyr upplevelse, 700 USD, men fullständigt magisk. Sannolikt det jag rankar högst av alla resor jag gjort.

Från Kigali flyger jag till Zanzibar. Stone Town är en vacker stad med Swahilikultur och här stannar jag i tre nätter. Vandrar runt i trånga gränder, besöker muséer och marknader och på kvällen äter jag pinfärsk fisk och skaldjur från små stånd på det stora torget Därefter tar jag en taxi till norra delen av ön för att bada, sola och snorkla. Jag bor direkt på stranden, får sand mellan tårna när jag lämnar mitt rum. På kvällen njuter jag av grillad fisk och den ljumma havsbrisen på någon av restaurangerna som ligger längs havet. 

Jag lämnar Östafrika galet förälskad och därefter har jag kommit tillbaka och rest kors och tvärs på den för mig bästa platsen på jorden. 

På begränsat utrymme kan jag bara täcka en bråkdel av min upplevelse. Jag reste billigt och enkelt men om man vill ha det mera organiserat rekommenderar jag att surfa på nätet. Det finns massor av resor att köpa eller bara inspireras av. Seniordays har mina kontaktuppgifter och jag delar också gärna med mig tips och råd.