Svalbard, en pärla ett stenkast från Nordpolen

Vi flyger från Oslo till Svalbard som tar emot oss i strålande sol och 20 minusgrader. Vid inflygningen tar piloten en extra sväng över en lång blå glaciärvägg. På flygplatsen dyker första varningsskylten, en isbjörn  ”gäller hele Svalbard”, upp. På den 5 km långa bilturen till tätorten passerar vi den nedlagda kolgruva 3, kolomlastningshamnen och hela världens frölager. 

På Svalbard lever 2600 människor, 4500 isbjörnar och här finns fler snöskotrar än personer. Från mitten av april till slutet av augusti lyser midnattssolen. Från slutet av oktober till början av februari är det polarnatt då allt ligger inbäddat i mörker, snö och is. Permafrosten gör att inga träd kan växa, inga gravar kan grävas och alla ledningar måste ligga ovan jord.

Man uppmanas att alltid bära vapen utanför byn, inte låsa dörren om någon behöver ta skydd och ta av skorna inomhus, också på offentliga platser. 

I Longyearbyn finns hotell, barer, restauranger och affärer på gångavstånd. Matvaruaffären finns vid huvudgatan. En skylt på entrén visar att skjutvapnen inte är tillåtet i affären. De lämnas i låsbara skåp. Här finns också monopolet, Nordpolet. När vi köper alkohol gäller ett motboksystem där antalet flaskor stämplas på ditt boardingkort.

Vad minns jag då bäst från vår upptäcktsresa?  

– Gott klädda morgon- och kvällspromenader i byn som ligger omgiven av bedårande natur. Termometern visar 15 till 20 minusgrader, luften känns ren. Det är så skönt. 

– Där ingen kunde tro att någon kunde brew. Under ölprovning på Svalbard brewery får vi lyssna till historien om gruvarbetarens 12-åriga kamp för att få till en norsk lagändring som möjliggör bryggning av Spitzbergenölet. Under berättelsen njuter vi av fem olika sorters öl.

– Guidning i gruva 3. Historien börjar för 65 miljoner år sen när ögruppen låg nära ekvatorn och täcktes av regnskog. Öarna gör sedan dess en ständigt pågående resa från ekvatorn mot nordpolen. I gruvan är allt autentiskt som när den stängdes 1967. Iförda skyddskläder åker vi ner i gruvan där vi t.o.m provar att krypa i en trång gruvgång. Mörkret och tystnaden är total. Utanför Longyearbyn finns ännu idag en kolgruva i drift, där högkvalitativt kol utvinns. Nu känner jag också igen en gruvarbetare, en man med ögon makeup, (kol). 

– En dag på skoter. Varma vindtäta overaller, kängor och handskar samt körlektion ingår i hyran. Ett snabbt oväder från molnigt till dimma och snöstorm gör att vi måste ändra vår planering. När vi vänder och kör åt motsatt håll möter oss solen och vi  äter vår medhavda matsäck ute, kör vidare upp på en fjällplatå, besöker en igloo och de modigaste kryper ner i djupa torrlagda glaciergångar. 

– Hundspann i kvällssol. Lämpliga varma kläder finns att låna. Hundarna, Alaskan huskys och dess förare ger oss ett mycket gott bemötande. Vi får själva sela på hundarna och köra vår släde. Trots att det var bitande kallt var det svårt att lämna de kärleksfulla och arbetsvilliga hundarna när turen var över. 

På Svalbard museum får vi en bra sammanfattad bra bild av historien, geologin, naturen och djurlivet. 

– Hög kvalitet på mat, dryck, trevlig atmosfär och serviceanda gäller på de restauranger och barer vi besöker. Tämligen dyrt men prisvärd helhetsupplevelse också med tanke på att allt måste fraktas hit, förutom renkött och fisk.  I Lumpecentret finner vi också den bar som är utvald till en av världens sex bästa.  

Fyra upplevelserika dagar är över, men jag skulle vilja se mer av de sju öar som utgör Svalbard och både längtar och räds att nästa gång få möta en livs levande isbjörn.