Fulufjället, Njupeskär och vackra Siljan

Fulufjället, Njupeskär och vackra Siljan

Sommaren 2021 hann vi med Grytthyttans nationalpark i Närke, Blå Ljungfrun i Kalmarsund samt gjorde en mycket trevlig vandring i Tivedens nationalpark tillsammans med våra tre vuxna barn, som gett vandringen med övernattning i 70-års present till maken. 

Denna reseberättelse kommer dock att handla om Fulufjällets nationalpark och den fortsatta resan längs med Siljan. 

Maken och jag startade vår resa med bil den 3 augusti. Jag hade bokat en privat stuga i fyra nätter via en sajt på nätet. Vi trodde att stugan låg relativt nära Fulufjället, men det visade sig att stugan låg en bra bit bortom Fulufjällets huvudentré, i Lillådalen. Vägbeskrivningen var bra och vi kom rätt utan problem. Huset var stort, vi räknade till totalt 12 bäddar, uppdelade på många rum. Vi fick nästan leta efter varandra. Det var glest mellan husen, utsikten var milsvidd och tystnaden total. Sällan har jag sovit så skönt som i denna stuga.

Dagen efter ägnade vi åt Fulufjället. Vi gick först och tittade på Njupeskär, som är 93 meter högt vattenfall, varav 70 meter fritt fall. Här var det mycket folk, men inte trångt. Vattenfallet både syns och hörs på långt håll. Via långa stadiga trappor når man ner till vattenfallet. Ju närmare man kom desto mera stänkte det. Många hade klätt sig i regnkläder. 

Därefter fortsatte vi upp på fjället till trädet Old Tjikko som enligt tester är världens äldsta kända individuella trädklon, då den genetiskt är samma individ som 9550 år gamla döda rester av rotsystem på samma plats. Det är ett ganska spinkigt träd som syns ovan jord men visst blev vi lite andäktiga när vi tänkte på att detta träd genetiskt funnits här i nästan 10 000 år. 

Därefter tänkte vi gå runt fjället och Rösjöarna som ska vara relativt lättgånget. Men skyltningen uppe på fjället var inte den bästa så vi hamnade på en väldigt brant och stenig led. Här var det glest med vandrare, övriga som gick där var unga och raska. Jag mer eller mindre kröp bitvis. Utsikten var dock fantastiskt och efter en liten regnskur kunde vi se regnbågen under oss.

När vi kom ner såg vi att man hade skrivit Gå inte jaktfalksleden! Den är stenig och brant. Ja, det var den vi hade gått. Vi var glada över att ha armar och ben i behåll.  

Nästa dag besökte vi Fulufallen som ligger på andra sidan landsvägen från Fulufjället räknat. Dessa fall är inte lika kända men väldigt vackra. Från parkeringen leder en lättgången led på ett par kilometer in genom granskogen fram till slutet av en ”forstrappa” från vilken man följer stigen uppåt längs med forsarna. På en sträcka av 400 meter finns åtta forsar och vattenfall med en sammanlagd fallhöjd av 80 meter. Här mötte vi bara ett fåtal besökare. 

Innan vi lämnade Särna besökte vi Lillådalens naturreservat och klättrade upp i Erik-Knutsåsen utsiktstorn och beundrade fjällandskapet, med Städjan i fjärran.

Vi plockade lite hjortron på en myr som jag kokade sylt av i stugan och tog med hem. Det började bli i senaste laget för hjortron men skörden hade enligt ortsbefolkningen varit närmast osannolikt rik två somrar i rad vilket är ovanligt.

Sedan fortsatte vi vår Dalaresa mot Rättvik, där vi nöjde oss med ett bad i Siljan och en Rättviksglass, eftersom staden var fylld med bilcruising, trots att Classic Car Week var inställd.

Nästa delmål var Tällberg där vi bokat några nätter på hotell Gyllene Hornet. Det var ganska mycket folk på hotellet men vi fick det åter lugnt och rofyllt, eftersom vårt rymliga rum låg i en egen liten stuga.

Här bodde vi i ett par dygn med halvpension och tillgång till spa-avdelningen. Vi vandrade runt i Tällberg, njöt av miljön och läget och tittade in i de små butikerna.

Nästa dag tog vi en tur till Leksand där vi bland annat besökte Leksands imponerande kyrka med plats för över 2200 besökare. Förr anlände kyrkobesökare från hela bygden hit i de för Siljan typiska kyrkbåtarna. Sedan avrundade vi med en intressant guidad visning av Hildaholm, Axel Munthes hustrus sommarvilla, och en promenad i den tillhörande trädgården eller rättare sagt de åtta olika ”trädgårdsrummen”.

Denna knappa vecka gick mycket fort, kanske för att den var så omväxlande. Detta är givetvis varken den första eller förhoppningsvis sista resan till Dalarna för vår del. Efter en lång tid mer eller mindre i karantän gav resan värdefull påfyllning av energi.

Kostnaden var inte så hög, själva bilresan kostar en del givetvis, stugan i Särna gick på ca 800 kr/natt, halvpensionspaketet i Tällberg kostade ca 2000 kr/natt för båda. De övriga upplevelserna var till största delen gratis.

Tips

• Om ni reser till Fulufjället under högsäsong så är rådet att starta tidigt på morgonen innan det blir för mycket folk.
• Undvik Jaktfalksleden om ni inte är viga och säkra på foten, speciellt om det regnar.
• Missa inte de mera anonyma Fulufallen.