Albanien: Gästfrihet, traditionell mat, sagolika möten och miljöer och vackra stränder 

Mötet med Albanien

Vi närmar oss efter någon kilometers promenad längs Ohridsjön den lilla byn Tushemisht som klänger längs bergssluttningar ner mot sjön. En kvinna möter oss med några färska foreller från Ohridsjön i handen. Hon äger en av de fiskrestauranger som ligger längs sjön berättar hon. 

Vi letar oss uppför bergssluttningen fram till vårt boende som i sig är en sensation. Golvet är av glas och i klippgrunden under våra fötter rinner vatten där fiskar simmar. Vattnet i staden rinner i snörräta kanaler och under husen ned mot sjön. Det är så rent att man kan dricka det direkt. 

Vi går på upptäcktsfärd i byn och ägaren till ett kafé vid torget ger oss en lektion i upplevd historia då han visar oss de radio- och avlyssningsapparater han samlat. En del av dem är från tiden då kommunistledaren Enver Hoxna var envåldshärskare i ett mycket slutet Albanien och en del är från tiden efter då landet åter öppnades mot omvärlden. Hoxha styrde landet med järnhand från efter andra världskriget fram till hans frånfälle 1986. Spåren ser vi titt som tätt i de många små rundade bunkrar (skyttegravar) han lät bygga för att försvara landet mot omvärlden. 

I Tushemisht börjar vi erfara den stora gästfrihet som sedan följde oss under hela vistelsen. Personalen på en restaurang lägger stort engagemang på att visa alla delar av processen då traditionellt bröd bakas. 

En ung man, Sardi, som gästar familjen där vi hyr talar engelska och han spenderar timmar med att visa oss runt. En äldre man öppnar kyrkan för oss, berättar om dess historia och ordnar så att vi nästföljande morgon som enda deltagare får närvara vid en mässa. I Tushemisht är invånarna ortodoxa kristna. Vi lär oss snabbt ordet för tack (falleminderit) och får anledning att använda det ofta. Att lära sig några ord rekommenderas då få kan engelska. 

Väderleken spår flera dagars regn. Vi beger oss till Elbasan några mil upp i bergen. Där möts vi i regnet av maken till Marianne, värdinnan för vårt boende –Antique house.  Huset är 200 år gammalt med utgång mot två underbara muromgärdade trädgårdar med apelsin-och citronträd. Allt i inredningen är i gammal stil, oerhört prydligt och omsorgsfullt ordnat. Marianne som är en pensionerad lärarinna från Frankrike kommer med apelsiner från trädgården och bakar färska gifflar till frukosten.

 I den traditionella restaurangen Taverna Kala i Elbasans centrum serverar ägaren de mest utsökta, vällagade rätter och husets vin. Han sitter med vid bordet, övervakar att vi är nöjda och umgås. Inredningen är fylld av traditionellt hantverk och personliga ting. 

Vi promenerar några kilometer till Pogradec, en större ort. Vi räddar en liten sköldpadda från vägens faror tillbaks till vattnet. Längs parker i utkanterna betar kor fritt medan bonden vilar och vaktar under ett träd. En vacker ridhäst strövar fritt runt i en av stadens parker för att sedan med klapprande hovar försvinna uppför gatorna. I en liten affär ges tid för oss att prova ostar från get- får och ko även om det formas en liten kö utanför.

Vårt värdpar skjutsar oss till Hotell och termalbad Iliria som är känt för sitt svavel- och mineralbemängda vatten och behandlingar. För ett enklare boende med fri tillgång till en pool med varmt thermalvatten, frukost och middag betalar vi tillsammans kring 400kr. Vi provar en ordentlig lerinpackning, 10 minuters kurbad i badkar som övervakas av läkare och ansiktsmassage med olja. 

I byn är det marknad med ullgarner, mat och kläder. Från en baklucka handlar vi en stor påse fina körsbär för en spottstyver. Vi passar på att klippa oss i en liten kur med frisörska och blir mycket nöjda med resultatet och med priset (ca 16 kr !). Allt i Albanien är förvånansvärt billigt och valutan är lek (1 krona = 11,7 Lek).

Albanien har tillgång till en lång kuststräcka där flera orter har expanderat i takt med att turismen startat. Solen skiner ter och vi väljer Vlora med vacker vidsträckt strand i en hästskoform. Så här tidigt på våren har inte säsongen startat och vi har stränderna för oss själva med solstolar och bad. Det finns gott om restauranger, traditionella och grillrestauranger där man serveras mycket rikligt med mat från grillen. Efter en sådan måltid bjöds vi på en rätt gjord på getyoughurt stelnad i en form. En smakupplevelse.

På en baksida av ett hotell vid strandvägen hittar vi ett överraskande charmig oas, Angolo Toscano, ett rent och fräscht boende med egna ingångar som vetter mot rosenträdgårdar och tillgång till en väl organiserad grillplats.

Från Vlora går båtförbindelser bland annat till Brindisi i Italien för ca 500 kronor. Efter några dagar äntrar vi en båt och lämnar med saknad i hjärtat Albanien. Under den relativt korta tid vi var i landet fick vi vänner som vi följer via sociala media. När jordbävningar nyligen drabbade var vi tacksamma att få veta att de platser vi besökt inte har drabbats nämnvärt. Vi är även glada att bjuda er och andra på tips om dessa smultronställen som vi varmt rekommenderar.