Albanien – ett resmål för alla!

Albanien – ett resmål för alla!

Vi var lite sent ute för biljettbokning så flygresan kostade ca 2000 kr per person men vi fick då möjlighet att mellanlanda i Sloveniens huvudstad Ljubljana, ett vackert land från luften, innan vi landade i Tirana kring midnatt och tog in för några timmars sömn på ett billigt hotell nära flygplatsen. På flygplatsen köpte Ulf ett Tourist Pack för telefon och internet – något som rekommenderas varmt – Albanien tillhör inte EU. Vägen till hotellet var usel och slingrande utan ljus och med lösspringande hundar. Det visade sig senare var en riktigt bra väg… 

Klockan fem på morgonen blev vi hämtade av vår första chaufför som skulle ta oss till Komanisjön i norra delen av Albanien. Jag hade köpt en paketresa för 3 dagar för ca 2500 kr per person inklusive transport, kost och logi som visade sig vara väl värt vartenda öre. 

Bilresan gick genom byar och sedan återigen på slingriga vägar av tveksam kvalité. Det hade kanske känts ok med en god chaufför men vår man gasade i kurvorna på vägar utan räcke. Vi funderade på om det hade varit bättre att ha egen bil men vi konstaterade senare att det var det inte… Men för den extremt säkerhetsmedvetne är detta sätt att resa inte att rekommendera. 

Solen steg upp och vi anlände till den vackra vattenreservoaren i floden Drin; sjön Komani med klarblått vatten omgiven av fantastiska berg. Båtresan i strålande sol tog 2,5 timmar, först i stillhet men sedan med livligt semestrande albaner som dansade och sjöng på däck till traditionell musik. Bilar lastades av på en strandbank där rampen skottades till så att bilar kunde köra av uppför en kort brant backe – imponerande skickliga och modiga förare (här var vi glada att vi inte körde egen bil).

Vi hittade nöjt vår nya chaufför som tog oss till Valbona, en liten by där vi blev avsläppta vid vårt enkla men charmiga ”guesthouse”. 

Den bergiga naturen var bedövande vacker och efter en lätt lunch och lite sömn gick vi ner till byn där vi badade i friskt drickbart isblått 8-gradigt vatten. Det blev snabba men härliga dopp! Boendet var enkelt och delades med många vandrare, bl.a. från Frankrike, vi bodde en natt i eget hus på hårda sängar och delade toalett och dusch med en död skorpion. Ingen lyx men med häst, höhässja och hund utanför knuten. På kvällen åt vi traditionell kvällsmat vid långbord utomhus i trädgården tillsammans med de andra gästerna. Maten bestod av paprika med getost, bröd och smör, fläskbit med ben, tomat- och gurksallad samt sockerkaka till efterrätt. Mättande och gott. 

Morgonen därpå var det dags för den långa marschen. Våra ryggsäckar och en resväska (rekommenderas ej) bars av en åsna medan vi gick de 37000 stegen upp och ner, ca 900 höjdmeter.  Det var periodvis brant och jag hade gärna haft ett par stavar för balansen (rekommenderas). Sträckan var en del av en längre vandringsrutt och vi hade gärna gått längre om vi hade haft tid. Sagolika vyer, lagom mycket turister och inga bilar, däremot fritt vandrande kor och hästar. Det fanns ”café” på vägen upp och ner där drycken kyldes av källvatten och man kunde beställa enkel fika, allt hade transporterats upp av åsnor. Nöjda och stelbenta kom vi till nästa boende i Thethi-dalen – här hade vi lite otur och hamnade i ett lite tråkigare boende än vad som aviserats – men rent.

Återigen en känsla av tidsresa, till tidigt 1900-tal med enkelt jordbruk, orörd natur, bad i kallt vatten; överallt fanns det möjlighet att dricka rinnande vatten direkt från källor. Efter en god natts sömn var det bokat en liten historisk tur med en tyvärr icke-engelsktalande guide… han ledde oss mer runt och vi såg ett torn där man stängde in bovar för att skydda dem från hämnd av de drabbade. När familjerna kommit överens om vad straffet skulle bli kunde boven komma ut utan att bli ihjälslagen. Vi vandrade även bort till Thethis berömda vattenfall. Och så träffade vi på den lokala pensionerade läkaren som bodde i vårdcentralens mottagningsrum tillsammans med sin manlige sjukskötare och tillika städare. 

Resan från Thethi-dalen gick återigen på om möjligt ännu sämre vägar, vi körde minst en timme i max 15 km/h. Väl framme i norra Albaniens större stad Shkodra hade vi bokat en taxi som skulle ta oss till Himare vid Albaniens sydkust. Bilresan kostade ca 2000 kr och var ett sätt att ta oss snabbt söderut, trodde vi… men vi fastnade en hel dag i bilköer.  Det var efter midnatt när vi kom fram till vårt enkla boende, tre förhyrda dubbeltält på ett område mycket nära vattnet. Enkelt och obekvämt, ca 2000 kr för tre nätter för sex personer 10 meter från vattnet. Här kunde vi hoppa i från en brygga, sandstranden fanns 15 minuters promenad bort.

Trots värme kring 35 grader var det skönt vid våra tält under träden, det var trots sin enkelhet ljuvligt! Och ölen var billig och kall, 20 kr flaskan.

Vi njöt av sol och bad och lite strandliv i några dagar och klippte vårt hår för 50 kronor. Vi vandrade upp till gamla Himare på höjden. Albanien är så fullspäckat av historia att vi kände att hit måste vi resa igen. Inför hemresan for vi åter till Tirana för en natt på lyxhotell. Vi tog bussen för 280 kr för oss alla sex klockan 05.15 för vi ville ha en längre dag i Tirana. Ett alldeles utmärkt hotell kostade ca 2000 kr per natt för sex personer, tre dubbelrum. Vi gick en guidad tur, jag rekommenderar varmt ”Free Walking tours” som finns i de flesta storstäder och guiden betalas med dricks. Vår unga guide gav oss en historisk inblick i detta så länge slutna land medan vi vandrade runt till minnesmärken, statyer, kyrkor och byggnader. Guiden meddelade glatt att i dagarna hade första Burger King etablerat sig i Tirana – han såg detta positivt med tanke på arbetsmöjligheter medan vi tänkte i stillhet att det blir en förlust för den egna matkulturen. På bästa plats, mitt emot fd diktatorn Hojas hem hade KFC etablerat sig bara för någon månad sedan. Vi hann med ett museum, Bunk’art, på morgonen innan taxin tog oss till flygplatsen och när vi väl kom till Kastrup så mötte flygplatsräven oss (han bor på parkeringen). 

Vi konstaterade alla att till Albanien återvänder vi gärna till och av flera anledningar; naturen, havet, historian, vinet och maten vid havet… och innan det blivit alltför internationaliserat…